Johannas

är de bara jag som förvånas över hur jäkla fort tiden går? Satt och åt mat med pappa och lillen. Pappa hade lagat typ omelett (korv, potatis, bacon och ägg allt i samma stekpanna). Grejen är den att de va precis de han brukade laga när vi va små och va hemma och va sjuka. Och just när jag kom på de så känndes de som om de va igår jag satt i vårt gamla kök, på den höga pallen vid bänken, mitt emot pappa och åt omelett...
Livet rullar verkligen på och fortsätter även om saker och ting händer så kommer man alltid, förr eller senare, att kunna kolla tillbaka och minnas vad som har hänt, även om man kanske inte tänker på de just när de händer.



De va ett tag sen......